Lars Larsson

Född 1725-07-29 i Åsen, Transtrand (W) 1 .
Död 1792-05-13 i Åsen, Transtrand (W) 1 .

Nämndeman. Fjärdingsman. Krkvärd. Magasinsföreståndare. 1/4 man.
Född 1725-07-29 i Åsen, Transtrand (W) 1 .
Död 1792-05-13 i Åsen, Transtrand (W) 1 .
Tvilling.

Nämnde och fjerdings mannen: Magazins skrifwaren och föredetta kyrkowerden samt sjungaren i livstiden ärlige och wälförståndiga Lars Larsson i Åsen hawer wi idag gjordt följe i ..... till hans lekamliga dahl, till grafwen

Han war född år 1725, 29 juli ..... och strax därpå befordrad till det helia dopet.

Fadr. var Soldaten och Bodmannen Lars Larsson Likagod och Modren Carin Hansdotter, hwilka denna sonen gick tillhanda så länge de lefde.

År 1754 ingick han ett Christl. ägta förbund med till sin efterlevande och sörjande maka, Ingeborg Johansdotter från Långstrand, med whilken han frambärat från Guds hnåd till werlden 8 wählspakade och till hans hugmod ärliga barn neml. 2 gossar och 6 flickor, af hwilka 1 gosse och 1 flicka före honom före hädan honom. gångna i ewigheten.

.... och ... tid blef han wald till Sjungare i församlingen.

År 1766 till Nämndeman. Straxt därefter till kyrkowärd och Magazins Skrifware.

År 1784 till Fjerdingsman. Han innehade således många sysslor och med lyckliga naturs-gåfwor beskärda af den rike gifwaren, kunde han också förestå dem alla.

I så många göromåhl inwecklad hade och kunde han icke alltid hafwa den lyckan att winna lika beröm hos alla. han hade wähl sin svaga sida som andra. Men han är beröm wärd på flera sidor. Han kunde umgås med det minst barn och föraktade aldrig missgynnaren i han gick tillbaka där han warit förut. Man war glad att få anlita honom, han war willig att tjena alla, även han stundom wisste, att ... belöningen skulle blifwa owiljius.

Med vår Herres ... ... sitt ... ... icke kan göra alla otacksamma till nöjes, .... mycket mindre då nu ....? Det blir då icke så underligt om wåra sälla dödas wandel ha warit genom --- och smälek, genom ordaryckte och godt ryckte.

Sin wackra Christendoms Kundskap, hwarvid han öfwerträffade alla i Socknen, hade han genom egen flit förskaffadt sig sjelfmed någon handledning af sin farbror, som han sjelf berättade.

Han var ingen wärdtlös och glömsk åhörare i Gud hus, utan infannt sig - hörde och gömde så, att han kunde sjunga andra med sig. Genom uppmärksamhet och vananlärde han sig i grund sina vad ..., som hörde hans sysslor till.

Aldrig ... , icke hämndgirig .... han sin socken med ömhet, och gick den lindrigaste wäg han fick och kunde gå, fast stundom till egen olägenhet. ..... gjorde han aldrig .... ha ... han lärde ... med eftertanke och gick försiktigt till wäga. Försmädelse låddes han icke höra, beröm mindes han föga vid.

Het och sinnog föra jag knappt, någon kunde få honom-

Han hade ett tålighet utan like.

I sitt hus war han tyst och stilla. Med grannarna höll han sämja.

Det var ... hans lag i ....... att förtala och förtreta någon på ett nedrigt sätt, utan om han någon gång skulle förebrå, så skedde det ....

Var dock själv munter och rörde sig och .... med sång och gamla händelser.Lars Larsson, vår .... gå din dödan ... och det är oss en hugnad, att icke hvara sagt ett osunt ord. Får så ... någon .... å dina .......

Med en god och jämn hälsa har han varit begåvad, men det sista året började hans krafter märkligen att avtaga; Kunde just icke fått sin ... dag sedan han varit till Appelbo och ... ... och .....skall vara forts.